Det blev härliga 10 km idag. Fast det tog över en timme tyvärr.(32 sek över 1h) Efter 4,5 km erkände Svensson att hon inte orkade mer och stannade. Jag fick lätt panik, aldrig att jag skulle kunna fortsätta själv. Det blev en mental träning utan dess like eftersom jag hela tiden fick tvinga mig själv att ta den långa vägen tillbaka. Men jag bet ihop och är riktigt nöjd. Och efter 7 km dök Svensson upp igen och sprang med mig tillbaka. Så jag är stolt över Svensson att hon kom igen, vilket ibland är jobbigare än att springa hela tiden utan att stanna. Nu blir det lite mys framför tvn medans håret torkar och sedan en runda in till stan. Har lite saker att fixa, berättar mer senare :)