Dopet hölls hemma hos dem i deras trädgård och det var riktigt fint. Det mullrade på håll men solen strålade och regnet höll sig borta. Det bjöds på mat och sedan fika. 

Roligaste var att upptäcka att Daniel ett tag stod med en kräkis (som används till dregel, snälla barn börja inte kräka!) i bakfickan. Det blir inte mycket mer småbarnspappa än så. Och jag älskar att han är pappa till mitt barn!