Jaha, här kör vi på som vanligt. Det här med att gå hemma såhär och framför allt utan bebis är inte min grej. Jag märker hur paniken börjar närma sig och jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag överröser Daniel med frågor om hur hans dag varit, jag skickar så många snapchats per dag att det är löjligt, och igår sprang jag runt på kvantum och nästan jagade folk jag kände för att ha någon att prata med. Eftersom Daniel har bilen till jobbet och den nya bilen inte är här förrän efter hans semester så är jag "fast" här hemma under dagen. Inte för att jag vet hur mycket jag hade orkat göra ändå, men kanske lite mer än vad jag gör nu. Det känns som en nedåtgående spiral som, ärligt talat, suger.  

 

Wow vilket positivt inlägg... Såhär började min dag i alla fall. Negativ som aldrig förr. Men det vände. Jag hittade en rolig film på facebook som fick mig att le en stund, sedan åt jag underbart goda jordgubbar till frukost. Tanken var attt röja och fixa här hemma när jag hittade senaste numret av mama som kom för någon dag sedan. Så jag gick ut och la mig i soffan i uterummet och läste den. Lugnet infann sig och jag kunde faktiskt slappna av. Hela tidningen plöjdes igenom, och lagom tills att jag var klar fick jag meddelande av en kollega som var bokstavligen talat ute och cyklade.. Hon cyklade inom och drack förmiddagskaffet här. Det räddade min dag verkligen!

 

Jag har nu återvänt till min hörna och sitter här och knapprar på datorn samtidigt som jag lyssnar på fåglarna och bara myser. Jag funderar på att kolla på det där klippet igen för lite mer positiv energi och inte lägga någon press på mig själv alls idag om att få några saker gjorda. Kanske mår jag bättre då!