Ärligt, så ser den likadan ut som den gjorde för tre månader sedan också, haha! Men jag är så tacksam för min kropp. Den som jag har kritiserat så mycket har ändå burit Elliot i 18 månader nu (för mammas famn är alltid bäst), och dessutom gjort det med bravur. Kanske är det dags för mig att inse hur stark den faktiskt är! Och att jag ska vara glad över att få vara frisk och må bra. Att kunna träna och röra på mig som jag gör. Att få känna mig stark!