När Daniel och Elliot kom in till oss imorse så sa Daniel "titta ut". Jag visste direkt att det var snö ute! Denna lycka alltså. Jag visste också att snön skulle inte bli långvarig och vi var tvungna att skynda oss för att kunna utnyttja den litegrann i alla fall. Daniel tvingade mig att vänta tills det blev ljust ute, men sedan gick vi ut. Raka vägen till farmor och farfar för att låna pulkor och sen till backen inne på förskolan precis bredvid. Där tog jag och Elliot några åk tillsammans (han älskade det, både liten backe och halvdåligt glid till vår lille fegis) och sedan lekte vi med annat innan vi gick hem igen. Lilla fröken Thea sov hela tiden och vaknade lagom till vi kom hem. Då gick hon och pappa in, medans jag och Elliot gav oss på två snögubbar också. Jag byggde, Elliot bestämde. Ser ut att vara tvärtom :)