Jag älskar vår lille badpojke som gillar att bada så mycket! 

Efter en del dividerande om hur vi skulle göra med julen bestämde vi oss för att bjuda alla till oss. Så det blev en mix av både min och Daniels familj. Vi har ju all plats i världen nu och långbord dukades i vardagsrummet. Värre var det med plats under granen, för herregud vad julklappar där var :) 

Annars var julafton som julafton brukar. Vi fikade med glögg och lussekatter (och pepparkakor och godis och annat gott) till Kalle, därefter började vi med maten. Vi åt gott innan tomten kom. Så häftigt att se barnen med tomten. Det var mest roligt med Oliver såklart, de andra två är för små. Vi hade ingen lång stund med tomten, utan barnen fick varsin julklapp bara. Vi plockade sedan undan all mat igen innan alla julklappar delades ut. Och sedan skulle vi äta igen, dags för tomtegröten. Detta följdes upp av Svensson, Svensson på tvn innan julklappsspelet. Därefter var klockan efter nio och alla var trötta och började dra sig hemåt. Även värdparet var trötta, men lyckliga över dagen. Och vi lyckades klämma in allas jultraditioner hoppas jag. 

Speciellt inte i torsdags när vi hade hittat på så mycket skoj. Vi hade träffat både Nadja och Dylan, och Sandra och Wenston på dagen. Vi hade hämtat Elliots första pass, och undervattensbilderna också. På kvällen träffade vi tjejerna och Theo för julfika. Morfar var här och lämnade riktigt stora julklappar, och mitt i allt hade faktiskt jag och Daniel årsdag. I 16 år har vi varit tillsammans nu. Så jag kunde ju skrivit om något av det istället, haha! 

Vi håller på med förberedelser inför julafton här hemma nu! Bakar, städar, slår in lite fler julklappar, bygger ihop bord och annat skoj :) och njuter över att vara lediga tillsammans!! 

En annan konstig känsla, som bara föräldrar förstår, är ju den här att man kan sakna sitt barn när hen sover. Helt ologiskt! Men samtidigt så sant.

Jag har också tänkt på hur mycket mer sårbar man själv är nu. Om något skulle hända Elliot, ja då skulle jag gå i tusen bitar och aldrig bli mig själv igen. Gränsen för vad jag skulle göra för honom, ja den är så långt borta att den inte ens existerar. 

Och såhär ska man tydligen känna nu i resten av livet. herregud!! 

(Hela den här texten handlar om, ja för det första att Elliot ligger bredvid mig och sover och jag bara lyssnar till hans andetag, men också en scen jag såg tidigare i veckan som jag inte kan sluta tänka på. Det var ur en serie, outlander, som utspelar sig på 1700-talet. Ett barn i tioårsåldern kastas av ett skepp mitt ute på havet på grund av sjukdom och smittorisk. En dödsdom såklart. Barnets mamma hoppar själv inte ens två sekunder efter. Utan att tveka, mot sin egen död, men till sitt barn. En hemsk scen, minst sagt) 

Idag, på sin 7-månadersdag tog Elliot med sig sin kompis Harry (som firade hela 6 månader idag). Perfekt tyckte jag, som fick träffa hans mamma! Tillsammans med en gäng andra mammor och pappor simmade vi runt och svettades i det varma vattnet :) 

Innan vi gick därifrån bokade vi in nästa gång också! Då hoppas vi att Elliots pappa följer med oss :) 

Jag har tyvärr varit svältfödd när det kommer till detta träd inomhus de senaste åren. Daniel har inte varit lika förtjust i gran och efter katterna välte vår kära plastgran slängdes den ut och har inte ersatts. När jag tänker efter hade vi aldrig någon gran på Helgegatan och där bodde vi ju i fyra år.. 

Men i år var det dags. Så efter att Daniel skjutit upp inköpet så länge han bara kunde, ratat mina röda julgranskulor, köpt extra glitter och fått acceptera att den står snett så bannemej står den där. Komplett med klappar under också! Vi är så nöjda :) och väldigt stolta, haha!

Och som idag med familjen. Daniel är ju en del av min familj så vi skulle båda med ut och äta. Elliot är så mycket min familj som det går att vara men han fick faktiskt stanna hemma. Hans farmor och farfar (också familj såklart) fick komma och passa honom några timmar. Det var första gången som vi båda var borta under läggningstiden, men alla rutiner visades noggrant. Sedan blir det aldrig samma sak med någon annan, men vad trist det hade varit i så fall. Elliot sov så gott hos farfar när vi kom hem :) 

Var har vi varit då? Jag, Daniel och syrran bjöd ut mamma och pappa på guidad tur på absolut home och sedan middag på The Åhus Villa som en gemensam födelsedagspresent. (Ordentligt osäker på namnet)

Den guidade turen ledde hos genom historien om vodkan, in till fabriken och avslutades med en snabblektion i att blanda cosmopolitans. (Min blev alkoholfri efter att Daniel lämnat över bilnyckeln till mig. Det hade den dock blivit ändå, haha). Men en mycket trevlig och välgjord rundtur. 

Efter att vi sedan åkt hem en runda för lite Elliot-mys åkte vi tillbaka för att äta på restaurangen. Där åt och drack vi gott och hade det helt underbart trevligt! Jag gillade verkligen det här upplägget med mellanrätter som jag inte testat tidigare. Det var lyxigt att få testa flera olika maträtter utan att bli sådär jobbigt mätt. Och vilken mat dessutom, gud vad gott!! 

Ett besök här kan verkligen rekommenderas! 

Och, jag måste få skryta lite, men jag är riktigt imponerad av mig och Sandra. Så fina pepparkakor, och ingen bränd plåt trots två små som krävde vår uppmärksamhet hela tiden :) För det skulle krypas, skrikas, ätas och vilas om vartannat under hela eftermiddagen. Detta var däremot inget som stressade upp oss utan allt flöt ändå på i en nästan löjlig harmoni, haha! Enda nackdelen är väl att kidsen är så pass små att vi (jag) inte kan skylla glasyrdekorationen på dem ;) 

Tack för en supertrevlig eftermiddag! 

Vi har också tagit lite fler kort på Elliot för framtida julkort och varit på julskyltningen nere i byn! Det enda som saknas är faktiskt julstämningen med alla barn på jobbet. 

Jag längtar efter att få fira jul här tillsammans med våra familjer!! 

Det är riktigt trevligt att träffas och snacka lite och få lite igenkänning. När andras barn gör likadant som Elliot så ger det en känsla av lugn och trygghet. Kanske gör vi inte helt fel ändå, kanske är allt som det ska. Ja, den vanliga oron alltså. 

Logistiken blir dock svårare för varje träff tycker jag. De kräver ju mer för varje gång, och idag fick jag släpa med mig fruktpuren till Elliot. Tillsammans med sked, haklapp, våtservetter och hela kittet. Innan behövdes bara jag för ett litet mellanmål. 

Bilderna på våra små blir också svårare att få ihop :) alltid är det någon kid som är ledsen, eller en mamma som är ivägen på bilden. Men det blir mer spännande så! 

Vi har kollat på julkalendern på tvn öppnat första luckan i våra egna kalendrar. Elliot har inte en speciellt avancerad, han fick en skrapkalender av gammelmormor. Jag och Daniel däremot har det lite lyxigare. Vi har fått kalendrar av Chatarina och medans jag får fina produkter att njuta av får Daniel god lakrits :)