Detta, i kombination med att han nu är mer än fyra månader gammal ledde till att jag köpte tre potatisar när vi handlade idag. Potatisarna kokades och mosades ihop med lite smör och bröstmjölk. Självklart oroar man sig för klumpar första gången man ger sitt barn någon annan form av mat än bröstmjölk så röran trycktes genom en sil också. Elliot fick sedan smaka några mini-skedar (en tsk totalt ungefär) medans vi andra åt chili :) både potatispurén och skeden smakade han gärna på. Resten av purén hamnade i frysen. Tanken är att varje "kakform" innehåller potatis för en dag, uppdelat på 2-4 smakportioner. 

Snart ska vi ge oss på morötterna :) 

Idag har vi varit iväg på fotboll. Säsongen börjar ju närma sig sitt slut och det är bara några få matcher kvar. Tur är väl det, för även om solen sken var det kallt idag. Daniel satt bredvid oss idag pga förkylning, men framför oss spelade Vittskövle lika, 2-2 slutade matchen. Ett godkänt resultat som speglade spelet rätt bra.

Nu ska vi bara snabbt hem och byta om innan det är dags att åka på fest :) ikväll ska det dansas!!!! 

Tolka mig inte fel, jag tycker det är viktigt att ha "egentid". Det är bara ordet jag inte gillar. Men det är massor av känslor som tar fart i mig av bara tanken på att göra något utan Elliot. Samtidigt som det låter helt underbart att "bara få vara mig" och bara tänka på mig själv (eller hur, jag tänker på honom konstant), så är tanken av att vara utan honom jobbig. Jag vill veta vad han gör och att han är okej hela tiden. 

Sedan kan jag också vara trött och inte palla mer. Detta är oftast om vi bara varit hemma en hel dag och inte gjort något speciellt. Då vill jag iväg och träna eller göra något annat ett tag. Jag vill ha träningstid helt enkelt, så kan vi kalla det. För vad är bäst, en trött och gnällig och irriterad mamma, eller en mamma som varit iväg en stund och saknat sitt hjärta? Vilket barn får roligast/bäst bemötande från sin mamma där liksom? 

Och på tal om att åka iväg utan Elliot. Där är nästan avståndet ifrån honom värre än tiden jag är utan min lille bebis :) Att åka in till stan medans han är kvar i Åhus är gränsen just nu. Därför får han följa med på 25-årsfest i Tollarp på lördag, haha! 

Bilderna är mest på fikan och presenterna. Jag bakade tårtor för första gången i hela mitt liv och var riktigt nervös över detta. I torsdags kväll var jag säker på att vi skulle behöva slänga allt jag gjort. Men de blev rätt fina ändå och de smakade gott med. Jag fick massor av beröm för dem på dopet vilket kändes helt fantastiskt :) Nu behöver jag bara lära mig att räkna bättre eftersom vi hade mer än hälften av tårtorna kvar efter att alla gästerna gått hem, haha. 

Tack igen alla fina som var med! 

Redan igår var vi och dukade och fixade och i förmiddags var allt klart med alla tårtor dekorerade. Innan det var dags var vi lite nervösa, vi föräldrar och fadder Vera. Elliot var ett charmtroll. När vi sedan körde igång försvann nervositeten igen och det var hur mysigt som helst. Vår kille skötte sig exemplarisk och ceremonien var precis vad man kan önska. Ni vet, lagom lång sådär ;) 

Efteråt fikade vi tillsammans i församlingshemmet. Sju sorters kakor hade vi inte, men fem st olika sorter kunde man hitta på bordet i alla fall och sedan kanelbullar och tårta till det. Även popcorn och godis fanns att mumsa på så det bjöds på en hel del socker, haha! 

Vi är verkligen så tacksamma och glada för alla som kunde komma och dela denna dag med oss. Den blev allt vi kunde önska oss och lite till. 

(Bilder på tårtorna och dukningen och sådant kommer senare) 

Det är roligt att prata med andra mammor för igenkänningsfaktorn är så hög! Det är också en konstig känsla att samtal om bajs, ludd i händerna, vakennätter och förlossningar är de samtal man uppskattar bäst numera. Vad hände? Inga djupa diskussioner precis men jag trivs så bra ändå. Vad har mammarollen gjort med mig?!? 

Här har ni våra små. Från 2 månader till 7 månader :)

Stor har han också blivit och vägde in på 7,3 kg till sina 66 cm i måndags på BVC. 

Vår fina fina Elliot! 

Bilder på Elliot och farfar <3 

Idag var det gästboken till Elliots dop som kom. Vi var oroliga när vi beställde den om den skulle hinna fram innan dopet, men det var ju inga problem alls. Vi är så nöjda :) 

Idag har vi haft extra mycket lyx med att pappa följde med på babysimmet. "Dyken" fick jag ta hand om, men det var så mysigt att ha honom med oss. 

Idag är en "inte-göra-något-alls-dag". Igår gjorde vi desto mer. Bland annat babysim för tredje gången. Elliot fick då doppa sig två gånger. Med att doppa sig betyder att den här mamman (och de andra mammorna) drar sitt barn ner under ytan. Vilket låter hemskt, men inte var så farligt :) Babysimmet är väldigt mysigt och igår var mormor med och tittade, ännu mysigare! 

Men nu är det alltså dags igen. Ikväll leder jag 30 minuters tabata, även om jag själv kör med vissa restriktioner från Adam. Restriktioner jag hoppas han släpper lite på till nästa vecka! Oavsett så ska det bli så roligt att stå där framme igen och leda alla underbara deltagare genom passet. Nu kör vi!! 

Men efter att den nya garderoben legat i garaget sedan i onsdags satte vi igång. Vi den här gången var mig och svärföräldrarna. Elliot var med på en hörna mellan tupplurarna men Daniel är iväg hela helgen. Målet denna helgen  var att få ut den gamla garderoben ur sovrummet, men efter att det var gjort lagom till lunch fortsatte vi lite till. Nu är målet att vara helt klara imorgon istället. 

Och kolla in tapeten som fanns bakom de gamla garderoberna. Helt underbar! Jag tycker det är så tråkigt att vi sätter nya garderober framför hela denna skatt. Daniel är nog rätt glad för samma sak ;) Däremot är båda väldigt glada över att garderoberna får plats för det var inte alls säkert. Thomas har fått arbeta ordentligt med både huvud och muskler för att få stommarna på plats. Jag och Chatarina har samtidigt skruvat ihop 16 lådor i olika storlekar. De sista gick av bara farten kan man säga.