Efter att varit av med bilnycklarna i nästan en vecka fick jag i lördags erkänna mitt misstag för Daniel. Jag letade precis överallt efter dem. I plastpåsarna under vasken och under badkaret och allt där emellan. Det var med stor glädje, och nu i efterhand lite bismak, när Daniel hittat min nyckel igår. Samvetet är åter relativt rent.

Hur firas detta..? Ja men vi tar väl en parkeringsbot på 500 kr tillskriven Desirée Persson. Inte första gången så jag dör inte. Vad som är så himla tråkigt är att de skriver ut tiden på när boten är skriven och det är alltid fem min innan jag läser den. Två gånger har det hänt nu. Seriöst, personen som skrev den har ju sett mig gå till bilen varje gång. Och om jag inte glömt min mobil i lägenheten och då upptäckt att jag glömt ge katterna mat hade jag inte behövt betala de där 500 kronerna. Det är lite tråkigt. Fast jag skrattar bara åt de. Vad ska man annars göra?


Praktiken: UNDERBAR (besök imorgon)
Jobbet: UNDERBART (rädd för att Patrik börjar få samma bild av mig som Daniel. Mitt sanna, rätt så dumma, klantiga, men söta jag)
Livet: UNDERBART,
Fotbollen: Tony kommer strypa mig när han ser mitt schema!!