I lördags natt när jag på vingliga klackar gick hem ringde jag och väckte Daniel så jag skulle slippa gå helt ensam. 100 m från lägenheten kommer två killar och cyklar förbi mig. I farten tar de telefonen. Utan att ens stanna.

Jag blev både rädd och chockad, men Daniel har tagit hand om mig på bästa sätt. Jag har fällt x antal tårar men försöker tänka att det bara är en telefon. (Även om hela mitt liv fanns där, snyft!!) Just nu är det bara jobbigt att vara utan och behöva fixa med försäkringar och skit å mög! Ett nytt simkort ska vara på väg.

Igår fick jag höra att det var inte första gången det här hade hänt. Att folk i stan blivit bestulna på sina telefonen genom att någon cyklar förbi och tar dem. Detta gör mig så jävla arg! Det är inte i ett sådant samhälle jag vill bo i! Folk ska vara snälla mot varandra!