Då sitter vi på tåget och rör oss sakta men säkert mot Kastrup. Äntligen är det dags och jag kan inte fatta att jag är på väg mot new york!

Kvar hemma har vi vi lämnat humle och dumle (fiffi och Bobo, ((Cissi och Ceasar)) tillsammans med Rebecca som ska passa både dem och lägenheten när vi är borta. Supersnällt av henne, och vi är så tacksamma!