Då var vi där igen. Foten i högläge, hårt lindad och lätt bultande. (Lätt bultande var the understatement of the year, satan vad ont jag hade) Och satan vad ont de gjorde när jag vrickade foten på fotbollsträningen igår. Jag låg och skrek och bölade och vände och vred på mig som värsta serie A-proffset. Jag spelade ut hela registret och grät och hyperventilerade och skrek av smärta. Många tankar om mitt framtida liv utan en fot överhuvudtaget hann tänkas. Lagkamrater och vänner var snabbt framme med tryck och binda och tog hand om mig och ganska snabbt började jag känna mig löjlig istället. Fast de gjorde precis så ont!