Igår hade jag ett nytt moment som måste minnas. Elliot skrek igår kväll för full hals på ett sätt som han inte gjort tidigare. Det måste gjort riktigt ont i den lilla magen och han var otröstlig. Han skrek så att man hörde smärtan, och inte alls som det missnöjda gnället han bjudit på innan. Så nu har jag en helt annan förståelse för dem som säger att det gör ont i mammahjärtat för jag visste inte var jag skulle bli av. Jag gick runt med ett skrikande barn på ovanvåningen och mitt hjärta blödde. Gud vad jag önskade att jag kunde ta smärtan ifrån honom. Så jag grät lika mycket som Elliot, om inte mer. Men jag höll inne på skriken däremot ;)