För ett år sedan var vi inne på förlossningen, och efter att vi varit där i över 27 timmar fick vi träffa Elliot för första gången. I samma stund som han kom försvann all smärta direkt, och inget annat existerade längre. Den stunden är svårslagen verkligen! 

Idag har vi haft kalas. Det kunde ju inte bli bättre. Daniel skrattade lite åt mig innan eftersom jag var så stressad trots att vi var "klara" med allt i god tid innan, plus att vi hann plocka undan all dukning igen för att duka på nytt i uterummet istället. Elliot har varit på strålande humör (som så oftast just nu), och kalaset blev superbra. God fika, trevligt sällskap och massor av fina presenter. 

Tack alla som grattat vår kille idag!!