Och jag tror att jag nästan citerar mig själv när jag säger att tiden både går fort och långsamt. För samtidigt som det känns som att hon nyss kom till oss så känns det som om hon alltid varit här. Något som jag tänker på rätt ofta är hur lycklig jag är över min familj. Och att det är jag och Daniel som bygger detta liv tillsammans :) 

Thea tar det mesta med ro. Hon sover, äter och bajsar ungefär. Däremot är hon väldigt mammig och vill helst vara på mig hela tiden. Detta fungerar inte alltid för jag vill kunna mysa med min stora kille också. 

Hon växer så det knakar i alla fall och jag försöker fortfarande lista ut hennes mat och sov-klocka, men det går sådär. Vi tar det som det kommer helt enkelt, samtidigt som vi försöker hålla på Elliots rutiner :)