Hon kom ju ändå.

Skrivet den: 2020-03-02 kl. 19:39:09 / Kategori: That is that
I lördags skulle jag inte föda barn, det hade jag bestämt. Daniel hade inte alls något emot att lillasyster skulle komma på skottdagen, medans jag kände mig mindre sugen på det. När det väl kom till kritan så spelade det verkligen ingen roll, men när det på lördagseftermiddagen vid 14 började kännas lite blev jag ändå nervös. Jag ignorerade känslan medans Elliots kusiner med familj var här och busade men sedan var jag tvungen att inse att det var på gång. Mina föräldrar plockades in till Elliot och förlossningen på csk hänvisade oss till Ystad istället så vid tio körde vi hemifrån. Vi var där vid lite efter elva på lördagskvällen och då kände jag mig säker på att det skulle bli en marsbebis :) 

Förlossningen i sig tänkte jag inte beskriva speciellt detaljerat men 04.55 var hon ute, vår lilla Thea. 3605g och 51 cm kärlek! Så liten!! När jag först fick upp henne på bröstet tänkte jag att hon var jätteliten. Mycket mindre än Elliot när han föddes men nej, endast 35 g skilde dem åt ;) 

Jag var helt slut efteråt. Försökte faktiskt övertala barnmorskan att avbryta förlossningen så jag kunde sova lite istället ;) Men efter de där obligatoriska mackorna med apelsinjuice och en svensk flagga fick vi ändå sova lite. 

Eftersom man måste stanna i minst 6h efter förlossningen så tänkte vi att vi äter lunch på plats och sedan packar ihop. Jag ville hem till Elliot. Eftersom vi hamnat i Ystad skulle första läkarbesöket göras där, så vi fick välja på att vänta till 15 eller komma tillbaka dagen efter. Vid 16 kom vi därifrån och vid 17 var vi hemma för första mötet mellan bror och syster. Lillasyster fick också träffa mormor, morfar, farmor och faster innan dagen var slut. 

Vår fina Thea! 

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)


Kommentarer
Postat av: agneta björk

underbara bilder

2020-03-07 @ 13:25:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0