Men idag har inte det varit mitt "problem". För jag har ju varit på jobbet för första gången på över ett år!! Fattar ni den känslan? Däremot vill jag inte se det som att min föräldraledighet är slut nu, jag är inte redo att acceptera det än. Utan två dagar i veckan ska jag jobba nu fram till sommarlovet och sedan tar jag ledigt igen. Och samtidigt som allt var som vanligt på jobbet var inget det. Jag vet ju vad jag ska göra men samtidigt har jag inte koll på rutinerna. Så vi får se hur det går, antagligen jättebra. Sedan går det inte att förneka att jag behöver träna på att vara ifrån barnen lite, även om det är mot min vilja ;)